Vi gjorde en tripp till Château de Quéribus som är ett fort högst upp på toppen av ett berg. Troligtvis byggt på 1000-talet och är en ruin idag. Trots det så är det ett riktigt coolt utflyktsmål och att ta sig upp till toppen gjorde att man fick upp lite flås också.
Väder var rätt mulet men ändå cirka 15 grader varmt. När man når toppen är man ungefär 750 m.ö.h. så en halsduk är alltid bra att ha med sig (om det blåser på toppen).
Lite bilder från vår utflykt…
Historiska platser finns det gott om i denna region. Abbaye de Valmagne är ett välbevarat kloster från 1200-talet som även består av 58 hektar vinodlingar som produceras och säljs på plats.
Detta är ett av de få bevarade kloster där Benediktinermunkar höll till fram till 1789 då de tvingades fly. 1791 såldes många gamla kloster och byggnader till privatpersoner och så också detta (många kloster och byggnader revs också och byggstenarna användes till att reparera och bygga hus till folket).
Detta kloster har också den sista bevarade vinplantan från historien som inte dog av vinlusen Phylloxera Vastatrix i slutet av 1800-talet. En riktig dinosaurieplanta som slingrar sig över hela taket (syns på bilden nedan).
Absolut värt ett besök (detta kloster har cirka 40.000 besökare per år) och det är alltid lite bättre att kunna besöka turistmagneter utanför säsongen då man får full uppmärksamhet och kan gå runt i lugn och ro.
Wow, det finns ställen som är kulturhistoria och bevarade på ett fantastiskt sätt. Detta är en gammal tempelriddarborg (ja, Les Voltaire har en fallenhet för byar och städer med ett historiskt och kulturellt värde, gärna en ringmur, tempelriddare och militära krigsminnen…).
Hur som helst så är detta ett absolut måste att se när man är i Languedoc. Det finns även en liten gravplats vid kyrkan för dessa tempelriddare. Byn eller vad man ska kalla det är från slutet av 1200-talet. Är man här i turistsäsong så är det inte allt så glest med folk som nu. Byn bebos idag av runt 100 hantverkare som har sina små shopper öppna under säsongen. De flesta var stängda nu i slutet av november, men det är också då det är som bäst att besöka alla dessa platser (tycker vi).
Tänk att det finns en liten liten by i Frankrike som blir så känd som Roquefort. Kanske mest känd i Frankrike i och för sig då 80% av all ost som produceras här äts upp av inhemsk befolkning.
Vi gjorde ett besök i grottorna under byn där osten lagras och får sin speciella smak (och ja, osten smakar mycket godare här än den man köper i Sverige). Vi fick provsmaka tre olika sorters ostar och naturligtvis blev det ett litet inköp för kommande matlagning hemma också.
En kul och intressant utflykt, trots mulet väder, och vi fann även en mysig restaurang i byn där vi intog en supergod lunch.
Vilken dag och vilket tur…
Vi måste börja förstå det här med vad man har på sig på en tur. Inte för varmt och inte för kallt. Idag var det 25 grader varmt vilket inte riktigt kan gå in i vårt huvud den 15 november så vi borde haft kortbyxor och linne på oss under dagens vandring.
Oavsett detta så var turen ca 9 km och startade i den lilla byn Olargues (som utåt sett ser ut som vilken by som helst från vägen) är helt underbar när man kommer in i gränderna. Idag var det söndag och då var det en liten marknad på torget i byn.
Turen börjar ungefär vid Pont du Diable (som är en bro från 1300-talet och ska inte förväxlas med den tidigare Pont du Diablo som vi berättat om för det finns uppenbarligen flera). Bron går över floden Jaur och har en helt underbar utsikt.
Turen gick uppför och vi såg Mont Caroux topp, höstfärgade vinfält och olivlundar. Ungefär halvvägs så kommer man till ett litet kapell (mitt ute i skogen). Här fungerade det utmärkt att inta matsäcken som vi hade med oss.
Höga berg och djupa dalar kännetecknar denna vandring samt härliga vyer och ett fantastiskt väder idag. Nedan är lite bilder från dagens tur.
Ja, då kom vi igång med våra vandringar ändå. Vilse i skogen första gången 🙂
Vi utgick från Saint-Guilhem-Le-Désert (vår lilla favoritby) och ”trodde” vi skulle ta en enkel liten tur nu i starten på cirka 4 km (det skulle enligt anvisning ta cirka 1 timme???).
Nog så, underbara vyer, bara uppåt under en väldans lång tid och jag tog en massa kort på vägen då energin var på topp. Sen gick vi, och gick (bara uppför) och tog tre bergstoppar. Vandringen tog cirka 4 timmar och blev väldigt mycket längre än vi tänkt från början.
Ont i kroppen men nöjd ändå, måste erkänna att jag nog tar denna tur igen och då kollar hur långt vi faktiskt gick (t.o.m hunden blev trött). Natur och de fantastiska vyerna var en upplevelse trots allt.
På väg till Saint-Guilhem-Le-Désert så finns detta naturfenomen som sedan 1998 tillhör UNESCO världsarv – Le Pont du Diable.
En bit till så kommer man till Grotte de Clamouse. Vi besökte den för några år sedan och man går cirka 1 km in i berget och man kommer in i stora bergsrum med droppstenskristaller. Grottorna upptäcktes 1964.
Nedan kommer lite bilder från Le Pont du Diable (från helgens besök):
Ja, vad kan man säga mer än att denna lilla underbara by har det mesta av det bästa. Idag tog vi bara en liten tur upp på berget med en picknick ute. Nästa gång vi kommer hit tar vi en av vandringslederna. Byn är en riktig turistmagnet. Att komma hit utanför säsongen nu i oktober är optimalt. Lugnt och skönt att knalla runt i byn (som endast har 250 invånare) och ändå kunna fika på ställen som fortfarande är öppet.
Den här byn vill man komma tillbaka till många gånger. Nedan kommer lite foton från dagen lilla tur.
Pezenas är en ”mindre” stad och ligger cirka 2 mil från Marseillan. Vi har inte hunnit med att vara där så mycket men idag tog vi en lunch i staden och gick runt i den gamla stadsdelen. Helt underbar liten stad.
Idag gjorde vi en liten visit till Cap d’Agde. Vi har ett fantastiskt väder med närmare 24 grader varmt och det känns lite tungt att åka tillbaka till Stockholm senare i kväll.
Voltaires Frankrike 